Beslutet om att starta Linas Livsglädjefond tog Linus och jag, som är hennes föräldrar, ca ett år efter det att Lina hade gått bort. Eftersom vi har tillbringat mycket tid på sjukhuset tillsammans med Lina vet vi mycket väl hur viktigt det är med små glädjestunder i den annars så tuffa tillvaron. Stunderna behöver inte vara några stora och svåra saker utan bara något lite extra att se fram emot. Vi märkte och lärde oss efter en tid att hela familjen behövde stunder av glädje tillsammans. När ett barn blir sjukt drabbas även syskonen, hela deras värld blir plötsligt förändrad och allt fokuseras oftast på det sjuka barnet. Det tog lång tid för oss innan vi kunde njuta och förstå att Lucas och Alice, Linas två småsyskon, faktist var två friska livfulla barn som också behövde sina föräldrar lika mycket som Lina.

När Lina hade varit sjuk i ca ett och ett halvt år packade vi bilen och åkte ner till Skåne, det var en tid efter Linas benmärgstransplantation. Vi kände att vi var tvungna att ”sy ihop familjen”. Vi hade levt splittrade länge och nu behövde vi vara tillsammans, bara vi för oss själva under en tid. Vi var på kontroller på sjukhuset i Simrishamn och stannade i Skåne ca två veckor, vi hade oerhört roligt tillsammans. Den resan fick oss att inse hur viktigt det var att göra roliga saker tillsammans hela familjen och sedan bara fortsatte det.

Lina var en påhittig tjej och hon gav sig ”aldrig” när hon hade bestämt sig för något hon ville göra. Till vår hjälp fanns alltid mormor och morfar samt annan släkt och goda vänner i beredskap att hjälpa oss med Linas ”livsglädjeönskningar”. Nu tänker vi oss att alla kanske inte har det så, eftersom vi vet att det kommer barn från hela landet, ja även i från andra delar av världen för att behandlas här på våra fina sjukhus. Vi vill att alla barn som drabbas av cancer, och deras familjer ska kunna finna ökad livsglädje om så bara för en liten stund, det hjälpte oss mycket under tiden Lina var sjuk. Därför har vi nu startat Linas Livsglädjefond.

Vårt arbete med fonden hoppas vi ska hjälpa många familjer samtidigt som vi får fortsätta att leva med Lina även om hon inte längre finns här hos oss. Genom stiftelsen så lever Linas fina minne vidare och blir något positivt att kämpa för, precis som vi kämpade för att Lina skulle vinna över den hemska sjukdomen.

Tack alla våra fantastiska vänner och släktingar som hjälpt oss under den tid när Lina var sjuk samt ni som hjälper oss nu med detta arbete, vi är glada att ni gör det här med oss, det värmer.

Anki och Linus.